mirresnurr

'hemma' igen. mår lika dålig nu som då. det känns så sjukt jobbigt alltihopa. motgång. justnu känns det som jag kämpar mig uppför i den brantaste, grusigaste jävligastebacke med fötterna i ett par rullskridskor med dåliga abeck. om jag faller, finns både handledsskydd, knäskydd och hjälm att falla tillbaka på. och om jag inte faller, inte rullar bakåt, så har jag klarat av den intensivaste tuffaperioden i mitt liv. men det gör ont i hjärtat, för du är den som alltid varit mina knäskydd, mina handledsskydd och min hjälm -genom allt. jag vill att det här ska vara över.

det må låta klychigt. men mina vänner ÄR dom finaste och bästa i hela världen.