Into the fire on my own
tro det eller ej, men jag ser inte alls fram emot att flytta hem. inte nu iallafall. jag trivs bra med att vara själv. det är absolut inte lika bekvämt som hemma, och i längden skulle jag antagligen drabbas av näringsbrist, men endå så himla mysigt på något sätt. när jag är hemma får jag så dåligt samvete för jag hänger på mitt rum 24/7 och knappt umgås alls med familjen, men här slipper jag det lilla dilemmat. saknar möjligtvis mammas mat och att hon alltid är i närheten, och dessee. alltid. och robert, såklart. men annars, så tycker ja det är schöönt. minus hunden. vet inte vilket som väger tyngst, slippa tjat eller bli påhoppad konstant. i längden väger de nog ganska lika.
har blivit påtjatad utgång hela dagen, men varken kroppen eller sinnet orkar med några festligheter och jag känner mig inte fit for fight, alls, så att säga. så nu ska jag istället inta tvsoffan och idol, tända några ljus och dricka te. tycka lite synd om mig själv för att maja nyss lämnat mig. den tjejen är otroligt underbar och jag är så jävla glad att vi fann varann på den där bajsskolan. ur allt ont kommer något gott, som jag brukar säga.
