det börjar visst bli höst, men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror
blev ingen sleepover, som jag hoppats på. maja gick för en stund sen, hon fick jobb imorgon. och även att mina morgnar blivit allt tidigare, så eftersträvar jag inte att vakna sååå tidigt. ändå. men är galet trött idag, så förhoppningsvis går det snabbt att somna.
dagen blev som planerat. sprang milen efter jag skrev senast, gick bättre än väntat. bara den jävla polisbacken som tar död på mig. men tänker man bara bort den några hundra meter så återfår man ju andan slutligen. men fick ont i ljumsken och benhinnorna idag igen. förstår mig inte på det däär. ajaa. sen när jag kom hem va mamma hemma och lagade lunch, och efter jag ätit gick jag till emeli och vi tog en promenad i rydspåret ihop. näjs. kom hem därifrån vid åtta, då maja redan satt på mitt rum och troget väntade. vi kollade på despi och christine tillsammans. mysigt dååe. känns som om dhw skulle kunna hålla på i tusen år till. skiten går ju bara ruunt.
det är något mysigt över hösten. något som hittills varit i sin frånvaro litegranna. men idag när jag gick hem genom stan så upplevde jag den där känslan som jag saknat. lyssnade på lasse, hela han lyser höst. längtade för första gången ritkigt starkt efter att hålla handen och titta upp mot stjärnorna med någon, prata strunt hela natten som om det inte fanns någon morgondag. jag förstår det inte.
pöss >.<
