still waiting
det känns onaturligt att jobba två dagar efter varann. det här hör inte till mitt vardagliga liv längre. men jag önskar att det här kunde komma in lite mer på rutin så man kunde göra sig av med de lite sämre vanorna. igår jobbade jag 6.30 - 16 och jag var fruuuktansvärt trött när klockan väckte mig vid fem tiden. men jag pallrade mig igenom dagen och eftermiddagen/kvällen spenderade jag med maaariah! (as usual typ). ska snart bege mig till jobbet igen, börjar halv tre, jobbar med äna så det blir nog mer än nice ! skeda tillsammans med maria och mina håriga ben inatt. oh, likeeit.
idag fick jag veta att du kanske gått vidare, träffat en ny. det känns. fast det känns inte dåligt. det känns fint att du hittat tillbaka. jag har svårt att se mig själv med en annan. jäätte svårt att se mig själv lycklig på det sättet som vi två var lyckliga tillsammans. kanske är det för jag träffat så mycket killar som absolut inte är bra. kanske är det för sättet jag själv betett mig på. jag har svårt att se de där som var äkta. men en stor del ligger hos mig själv, att jag inte är redo. jag har inte varit själv speciellt länge. iallafall inte i relation till hur länge till vi ska leva. jag har under det här året fått en helt annan syn på livet. fortfarande behöver jag vara själv. jag har stundvis lärt mig att döva ensamheten. och mina vänner har varit lösningen på det.
so long.
