dom tomma stegen
så sitter jag här igen. på jobbet. känns som om det bara är jag som är vaken i hela världen. lars strömmar genom högtalarna och nu är det bara en månad kvar tills vi skriker oss hesa på hans konsert. förstå känslan. jag hade sett fram mot en lugn söndag som innebar mig, mig och mig. skulle sova länge, träna, se på tv & umgås med de jag ville umgås med. men istället valde jag att tillbringa dagen med mina utvecklingstörda. vilket inte heller är helt uppåt väggarna iofs. men lite sömn skulle sitta så fruktansvärt fint! men girigheten tog över med tanke på att jobb- framtiden är så oviss. hemskt kan man tycka. men så blev det. trettio minuter till frukost. oboy vad jag längtar.
har varit i grymt stort behov av den här helgen. en lugn helg. tror det är bra att begränsa utgångarna lite. min kropp mår inte bra någonstans. alltför stor alkoholkonsumtion har gett mig avsmak och min lever har nästintill skrumpnat. träffade maja igår för en/två fika på stan. det var mysigt. det var bra. du är bra. jag vet inte vad jag skulle göra utan mina vänner. i mitt liv är det inte bara jag. och jag ska försöka ta tag i allt sånthär som lyckats falla bort en aning nu. jag har varit sjukt egoistitsk. usch. men försöker blicka framåt.
6.45-13 sovpaus 17-21.15 . ambitiöstjej.
så trött på sanningen
behöver en ny
SOOLONG
