mirresnurr

hemkommen från pennybridge nu. kan inte minnas senast jag hade en så lugn helg. måste vara flera tusen dagar sen jag tillbringade en lördagskväll på egenhand, men det är verkligen underskattat måste jag säga. skönt att bara vara själv och se på film. fast att sällskap till film inte heller är fel, förstås. tågresorna både dit & hem gick fort, på ditvägen somnade jag och på hemvägen var jag i ett komatillstånd typ. kunde inte somna för det satt en afrofamilj med 100barn som skrek och tjöt i omgångar. höjde musiken till högsta, men det var ingenting som bet. men afrobarn är så förbannat söta, så det går ju knappt bli irriterad.
 
i fredags ivarjefall lagade vi bara mat tillsammans och kollade på sport tills det var sängdags, det var myysigt. och igår kollade jag på film under tiden andreas & sara gjorde sig iordning, en stund efter att de gått vaknade meja efter att ha sovit middag, så kollade vi på pippi på de sju haven, och sen gick vi till parken och lekte. underbara tjej. det gick över förväntningarna, hon är så snäll, får jag barn så ska det vara som hon, fast en pojke. eller. mja. som hon iallafall. och idag sov jag länge, duschade och fixade innan det var dags att åka hem. tog 12tåget. hade sjukt ont i huvudet, så direkt när jag kom hem snörade jag på mig springskorna och nu är huvudvärken över. så lite spänningshuvudvärk eller syrebrist. schönt. i örebro skulle jag kunna tänka mig att plugga kom jag fram till under min korta vistelse.

nu har winnerbäck släppt lite nya låtar på soptify :D men precis som de flesta av hans låtar tar väl även de här en stund att smälta och förstå. kan nog faktikst inte säga att jag har tyckt om någon winnerbäck låt första gången jag hört den, vad jag kan komma på. kanske prinsessor som var den allra första jag hörde. (?) eller. haha, det är nog mer rösten än orden från början. men, efter allt, så finns det ingen annan man som kan ge mig den känlsan han ger. så är det.