mirresnurr

åh, löööning. vad jag väntat på denna daag! begav mig skapligt till arbetsförmedligen imorse, för att gå till jobbtorget och ge dem intyg och betyg. fick mig även en jobbchoach, det är fan att jag har så svårt att säga nej, vad ska jag med honom till? aja, nu står jag iallafall inskriven som arbetslös, började nästan gråta när han fick mig att framstå som inte bara arbetslös utan även meningslös. förstod inte vad han frågade, och vad han ville att jag skulle svara. det var som om vi inte talade samma språk. men, får se hur det blir med allt jobb och skit. sånt löser sig alltid, känns det som.

sen gick jag en sväng på stan med mina systrar, köpte ny återfuktare och eye make up remover, en kofta och ett nytt rouge från mus. när man går in där gäller det att fästa blicken på det man ska ha, ta det, betala och gå. så mycket fina färger på skuggor nu till hösten, blev helt kär. synd bara att jag är sämst på att sminka mig. eller tur, hur man nu väljer att se på det. sen lite senare på eftermiddagen hade jag lovat att skjutsa syrran till maxi och vi kom precis hem! fyfan vad onödigt lång tid det tog. besökte ikano och affärerna runt i kring också. jag köpte bara shorts, toffsar&hårnålar och nya underkläder, kollade på, och hittade en bikini, men hade velat ha emeli där, för den är lite finful på något sätt och hon är alltid ärlig om vad hon tycker så hon skulle kunnat bli den avgörande kvoten. men så är det som så att även hon insjunknat i den här epedemin som spridit sig snabbt över alla mina vänninor, och ligger hemma och mår fruktansvärt dåligt. lille tösen. men så iallafall, av de fem timmarna jag spenderade på ikano var kanske två timmar ägnade till mig, resten av tiden gick jag och beklagade mig över ryggont och illamående. meen, vad gör jag inte för mina blodsbröder? FAN , glömde resorben!

i helgen lät jag min cykel stå på resecentrum, sen när jag skulle hämta den i söndags låg den högst upp på ett berg av cyklar. försökte in i det sista att få bort den, men det gick verkligen inte. slutligen kom en kille fram och erbjöd mig hjälp, som jag tacksamt tog emot. meeeeeen, nu till det viktiga, cykeln är trasig :'( så nu kommer jag få höra ett ständigt tjat med "vad var det jag sa" och "du är så oansvarig". bajsockså. men ska lämna in den på lagning lite smidigt innan mamma upptäcker det.