.
idag är det ett år sedan min farmor gick bort.
denna dag kommer för resten av mitt liv vara en väldigt tuff dag att gå igenom. jag känner sån otrolig skuld inför allting som jag bode gjort, men lät bli att göra. det är lätt att vara efterklok men det var också väldigt lätt att skylla ifrån sig på annat. det var en tuff tid för mig, det var det verkligen. men jag borde funnits där för dig som du alltid ställde upp på mig som barn. jag visste inte hur jag skulle förhålla mig till en sjuk människa, det var obehagligt att se dig på det sättet. du var en människa fylld med liv och berättelser, sista gången jag såg dig hade du inte ens förmågan att prata. det var fruktansvärt hemskt att se dig så och jag tänkte att det vore bättre om jag bara mindes det positiva. mitt ego. iallafall så kommer jag alltid att minnas dem stunderna vi hade tillsammans. jag älskade och älskar dig, och jag vet att du gjorde detsamma.
