mirresnurr

det känns så förbannat äckligt meningslöst.
satte mig och kikade på gamla bilder som fick mig att må (om möjligt) ännu sämre.
jag vet att det här är vad som behövs just nu, att det är bäst för båda två, för oss
men att inte få ett godmorgon, eller hur har du det i skolan,
eller bara någonting, svider i hela själen.
jag önskar att det  kunde kännas lite lättare.
jag vet att det bara kan bli bättre än såhär, hur det än kommer att bli.
det löser sig alltid till det bästa, det är bara piss just nu.
jag ska göra allt jag kan för att hålla humöret uppe. 


but I'm dying with every step I take